NARATIF PERKEMBANGAN KEPIMPINAN INSTRUKSIONAL DALAM ASPEK PENDIDIKAN: SATU ANALISIS KONSEPTUAL

Anisah Samihah Mohamed Zabidi

Abstract


Kepimpinan adalah bersifat kemahiran yang merujuk kepada proses interaksi antara pemimpin dan staf bawahan dalam mencapai sesuatu matlamat. Memahami peranan sebagai pemimpin dan cara pengendalian staf bawahan amat penting dalam tampuk pemerintahan pemimpin dalam memacu organisasi ke arah kecemerlangan. Justeru itu, kepimpinan telah mengalami evolusi yang bersesuai mengikut peredaran zaman dan telah dikaji dalam pelbagai perspektif, teori dan keberkesanannya terhadap perkembangan dalam mencapai matlamat. Kajian ini akan membincangkan definisi kepimpinan instruksional, model-model kepimpinan instruksional dalam aspek pendidikan mengikut zaman, perbezaan model, pembaharuan model serta kompetensi pemimpin instruksional kepada bidang pendidikan dalam merealisasikan matlamat yang ingin dicapai oleh organisasi.


Full Text:

PDF

References


Baldanza (2018). Baldanza’s Model of 21st Century Instructional Leadership

Blasé, J & Blasé,J.R (1998). Handbook of Instructional Leadership: How Really Good Principals Promote Teaching and Learning, London: Sage

Edmonds, R. R. (1979). Effective schools for the urban poor. Educational Leadership

Greenfield, T. (1991). Reforming and revaluing Educational Administration: Whence and

when cometh the phoenic’, Educational Management and Administration, 19(4): 200

Hallinger, P. (2000). A review of two decades of research on the principalship using the 'Principal Instructional Management Rating Scale'.

Hallinger, P. (2003). Two decades of ferment in school leadership development in retrospect

Hallinger, P. (2003). Reshaping the Landscape of School Leadership: A Global Perspective, Lisse: Swets and Zeitlinger.

Hallinger, P., & Heck, R. H. (1996). Reassessing the principal's role in

school effectiveness: A review of empirical research, 1980-1995.Educational Administration Quarterly

Hallinger, P. (1992). The evolving role of American principals: Form managerial to instructional to transformational leader. Journal of Educational Administration.

Hallinger, P., & Murphy, J. (1985). Assessing the instructional leadership behavior of principals. Elementary School Journal.

Hallinger, P. & Murphy, J. (1987). Instructional leadership in the school context. In W. Greenfield (Ed.), Instructional leadership: Concepts, issues, and controversies. Boston: Allyn and Bacon

Jana M. A (2003). A Model of School Success: Instructional Leadership, Academic Press and Student Achievement

James G.B, Barbara S.J (2006). Effective communication for leader, office and entrepreneur.

Larson-Knight, B (2000). Leadership, culture, and organizational learning.In Understanding schools as intelligent systems. (Ed.

Leithwood, K).

Murphy, J. (1990). Principal instructional leadership. Advances in Educational Administration: Changing perspectives on the school)

Murphy, J.; Hallinger, P.; Weil, M.; Mitman, A. (1983). Instructional leadership: A conceptual framework. Planning & Changing.

Robbins, Stephen P., (2001), Organizational Behavior, New Jersey: Pearson Education International.

Rusmini, K. A. (2005). Hubungan antara kepimpinan, komitmen guru, kompetensi guru, amalan-amalan terbaik dengan sekolah berkesan. Tesis Kedoktoran yang tidak diterbitkan.

Universiti Utara Malaysia: Sintok.

Standard Guru Malaysia (2000). Bahagian Pendidikan Guru. Sektor Pembangunan Profesionalisme Keguruan.

Surya (2003). Psikologi Pembelajaran dan Pengajaran. Bandung: Yayasan Bhakti Winaya

Weber, J. (1996). Leading the instructional program. In S. Smith. & P. Piele (Eds.), School leadership. Clearinghouse of Educational Management. Eugene, Oregon.


Refbacks

  • There are currently no refbacks.


This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivatives 4.0 International (CC BY-NC-ND 4.0), permitting copy and redistribute the material in any medium or format.